Dead Soul – The Sheltering Sky

Sheltering Sky
När Until The last Breath drar igång vet jag först inte om jag fått igång rätt skiva, det elektroniska och mycket syntiga introt får mig att haja till, dubbelkollar snabbt, jodå det står Dead Soul, men vad är detta hinner jag tänka lite oroligt innan Anders välljudande pipa drar igång tillsammans med en tung trummatta vilket får min oro att försvinna helt.

Titeln The Sheltering Sky började som en ordlek i stil med ”hänga gubbe” på bandets Facebooksida i början av juli, ungefär samtidigt drog mina förhoppningar om den nya plattan igång. när de släppte teasern den 14e september blev jag helpeppad.

Nu sitter jag då här och ska skriva några rader om den. Jag har lyssnat igenom den ett antal gånger och vet så mycket mer än vad ni gör, jag vet att den är bättre än den första plattan (det gick alltså att göra något bättre!!) Jag vet även att de flesta av er kommer få vänta tills den 23 Oktober på att få höra den.

Jag såg Dead Soul som förband till The HauntedNivå för ganska precis ett år sedan, då blev jag helt tagen av den enorma tyngd och pondus de levererade från den lilla scenen. Nu blir jag tagen av den enorma mängd känslor som ryms i musiken.  Plattan är mer sammanhållen och spretar inte åt något håll, inte för att förstlingsverket var spretigt, men det hade mer avvikelser (kan man kalla dem det?).  Nu är det (temposkillnader tilltrotts) fortfarande en röd tråd som löper genom hela skivan, om den röda tråden är känslorna (eller är det bara min känsla? Det kan jag inte svara på) men det är svårt att inte bli upprymd och fastna i lyssnandet.

The Fool släpps som första singel, det är en av de snabbare låtarna på plattan med en refräng som sätter sig snabbt. Även melodin är av den typen som sätter sig. Jag hoppas inte för mycket på Radio, men om någon låt kommer få speltid så är det just The Fool.

Att hitta favoriter är svårt när det är en så jämn platta, men In Between är onekligen ruskigt bra, men även Thy Will Be Done och The Abyss är sådana som jag gärna sätter på när jag inte kör hela plattan i en följd.

För de som föredrar den långsamma och tunga sidan så får man sitt lystmäte tillgodosett med både Dirt Road och The Final Day.
Jag vet att jag kommer ändra mig angående favoriter mer än en gång, men jag vet även att det är en platta som kommer följa med mig länge.

Nästa milstolpe blir den 23e Oktober när plattan släpps och jag får lyssna, klämma och skärskåda den riktiga vinylen. Milstolpen efter det blir den 13e November, då ska jag se dem värma upp Annexet åt Ghost.
Kommer vi ses där?

Vill du läsa mer om bandet? Här får du lite lämpliga länkar

officiell hemsida
Dead Soul på Facebook
Razzia Records

FÖLJ OSS!