Metallsvenskan – oförglömlig, som vanligt!

IMG_0268 - utv

Metallsvenskan 2015.
Hur kommer vi minnas den? Visst var den en massa härlig musik och glad stämning , precis som vanligt.

Trots det, pratades det en massa väder, detta ovanliga väder för denna helg som vi nog för alltid kommer att förknippa i alla fall lördagens festigheter med.
Att vädrets makter totalt var emot oss. Vädergudarna var oförskämda nog att helt strunta i att Lemmy var i stan.

De struntade helt i att de stackars spelarna i fotbollslagen skulle frysa och bli leriga.
Att många par skor nu måste gå direkt ned i soptunnan och att vi besökare först nu börjar tina upp.
Regnet vräkte ned hela långa lördagen, det var kallt och blåste stordjävlar konstant.
Ironin i att söndagen visade sig belöna oss med en strålande solig kväll gjorde att flera med mig stängde in sig i ren protest.
Men vi var där, flera utsända ifrån Örebrostad. Det var fantastiskt kul och vi, liksom besökarna, ångrar det inte trots det fientliga vädret!

Så läs vad vi har att säga om festivalen och ta en titt i galleriet längst ned.
We give you, Örebros festivalstolthet, Nikijas bebis – Metallsvenskan 2015.

CANDLEMASS – Fredrik Pålerud
De svenska ”Doom Metal”-legendarerna Candlemass gör ingen besviken…eller i alla fall inte de hängivna fansen som lämnar öltältet i solskenet för att njuta lite Metal. Personligen har jag ingen långtgående relation till 80-talets tidiga Doom Metal, men visst bjuder ”grabbarna” på ett dovt pulserande tryck som även jag kan gilla.
Bra spelning i den tidiga iskylan!

Candlemass Foto: Kenny Tunmats

Candlemass
Foto: Kenny Tunmats


THE RESISTANCE – Jennie Sparr
Solen skiner på den skara som samlats framför Lilla scenen för att se dödsmetallarna The Resistance ifrån Göteborg.
När bandet går på växer skaran snabbt och snart börjar röjet både på ecenen och i publiken.
Det headbangas och skriks med i låtarna och publiken är mer än nöjda med giget. Marco Aros pipa är galet stark och bandet tight.
När jag lämnar har jag ändå en känsla med mig att det var aningen för lite närvaro på scenen, det röjdes liksom på med en känsla av rutin.
Jag skyller på ljuset och den tidiga kvällen för The Resistance tillfredställer sin publik..

The Resistance Foto: Jennie Sparr

The Resistance
Foto: Jennie Sparr


THE KRISTET UTSEENDE – Fredrik Pålerud
Med musikaliska rötter i tidigt 90-tal och med texter som påminner om gladporr-titlar lyckas TKU alltid reta upp alla och envar, något som antagligen är åtminstone ett av syftena med deras musik och framträdanden.
Sång genom en lädermask blir inte bra, men det som ändå tog priset var nog när konserten helt plötsligt bara avbröts.
Missade omgivningen möjligen den synnerligen parodiska framtoning som bandet har och ansåg att kyrkliga Örebro kunde ta skada av några låtar till?
Kanske inte en spelning att skriva hem om, men lite smålustigt är det trots allt.

The Kristet Utseende Foto: Jennie Sparr

The Kristet Utseende
Foto: Jennie Sparr


BEHEMOTH – Fredrik Pålerud

Polska satanisterna Behemoth kan verkligen skapa en magisk anti-sakral känsla, utan några som helst eftergifter. Med alla rekvisita som krävs för ändamålet på plats, känner jag mig strax ganska uppfylld av deras dova musik och en värdigare avslutning på mässan än ”O Father, O Satan, O Sun” kan knappast presenteras.
Grym spelning, långt från mina normala lyssningskretsar!

Behemoth Foto: Jennie Sparr

Behemoth
Foto: Jennie Sparr

 RAISED FIST – Kristoffer Lundell Almeen
Mycket har hänt sedan jag började lyssna på Raised Fist på 90-talet, både för mig rent personligt och för bandet. Ljudbilden är mer komplett och bandet har aldrig vara så tajta.

Detta är första gången jag ser dom när det inte är dagsljus, och man kan inte undvika att imponeras av ljusshowen med både laser och eld ackompanjerat av riktigt bra ljud. Publiken var helt med på noterna och sammanslaget var det precis lika bra som jag hade hoppats på!
Jag talade med en hel del folk som likt mig inte är några direkta metal-heads och vi var rörande överens att RF var festivalens bästa bokning. Det väger rätt tungt i konkurrensen med Motörhead och Blind Guardian. Då var det extra roligt att själva konserten levde upp till de högt ställda förväntningarna.
Jag har lyssnat på Raised Fist i både jobbiga och glada ögonblick genom åren så för mig blir det så mycket minnen och känslor som bubblar upp bara genom texten i en sång, eller introt till en annan.
Låtarna berör mig så mycket mer än jag själv visste om. Det om något är ett tecken på när ett band lyckas.
Med sedvanliga hoppsparkar och en alltid imponerande röst tar Alexander Hagman med oss på en resa där texterna är lika välskrivna som budskapet är viktigt.
Hardcore har alltid handlat om så mycket mer än bara skapa musik, budskapet i sig är minst lika viktigt.
Där Raised Fist är idag råder det inte längre någon tvekar om att dom är Sveriges bästa hardcore-band, tillika ett av Sveriges bästa liveband. Bara att lyfta på gubbkepsen och tacka för showen!

Raised Fist Foto: Jennie Sparr

Raised Fist
Foto: Jennie Sparr


FOTBOLLSTURNERINGEN – Darcy Winterhill

Så blir det lördag och änglarna gråter något oerhört över vad som pågår på Brickebackens IP.
Det är kallt, regnigt och lerigt, men vad gör väl det när det finns chans att vinna årets fotbollsturnering på Metallsvenskan.
Det är en tapper skara besökare som dykt upp med plastpåsar på skorna och paraplyer i högsta hugg för att heja fram sina favoritlag. Trots att skicklighetsnivån varierar något så ger alla lag 110%.
Publiken bjuds på skratt, svärord, lertacklingar och en hel del mål och när alla matcher är spelade står förra årets vinnare
Peking Metalheads som segrare även i år. Inte ens Mikkey Dee, metalclowner eller orcher kunde stoppa hårdrockarna från Norrköping som nu verkligen har satt ribban inför nästkommande år.
Snyggt gjort Peking, och grattis till bucklan!

Foto: Jennie Sparr

Foto: Jennie Sparr


POWERWOLF – Fredrik Pålerud
Tysk/Rumänska Powerwolf har funnits på mina Spotify-spellistor sedan Sabaton Open Air-spelningen 2013 och inte blir man besviken. Hur kan man bättre ta en paus från lördagens hällande regn än till tonerna av en ”svensk-talande” Attila som mellan sina utspel bjuder på högklassig sång och gladeligen dricker vårt blod. Powerwolfs enkla typiskt tyska Power Metal gör sig alltid bra på festivaler, då alla låtar har trallvänliga refränger.
Alltid ett nöje att få en skopa vampyrer och varulvar kastade på sig!

Powerwolf Foto: Kenny Tunmats

Powerwolf
Foto: Kenny Tunmats


BESSERBITCH – Fredrik Pålerud

Punken är död, länge leve Besserbitch! Skämt åsido, skulle nog en seriös uppskärpning av ljudet ha varit på sin plats, då punkrock faktiskt gör sig bättre med dagens ljudteknik än när det begav sig på riktigt.
Det borde inte behöva ta närmare 30 minuter att skruva till ljudet, inte ens i regn. Nästa gång jag ser Besserbitch vill jag vara inomhus, något säger mig att det är ett rättare forum för musiken och jag hör gärna Welcome to Shitholmen igen.
Synd på ljudet, det kunde ha blivit helt ok!

Besserbitch Foto: Kenny Tunmats

Besserbitch
Foto: Kenny Tunmats


SHADOWQUEST – Fredrik Pålerud

Med en sammansättning från flera grymma Metal-band är det inte svårt att snabbt ta till sig Shadowquest. Ett härligt drag från första till sista ackord är precis vad regnet kräver och visst är det synnerligen bra ljud denna gången.
För andra gången på Metallsvenskan ville jag ha en längre spelning och det brukar vara mitt högsta betyg på ett band. Bästa låten för kvällen var ”Blood of the Pure”.
Grym spelning med synnerligen bra band!

Shadowquest Foto: Kenny Tunmats

Shadowquest
Foto: Kenny Tunmats


PIG EYES – Fredrik Pålerud

Stenhård frihetsrock skrev en gång min kollega, Jimmy Persson i en artikel och jag kan bara instämma. Även om rötterna finns i gränslandet mellan Hardcore och Metal känner jag ändå en galet Tony Iommi-sk känsla över spelningen.
Pigeyes är inte bara intressanta för sin musik utan även för det annorlunda sättet att spela ut känslan i musiken med allt från gester till tillrop och jag är övertygad om att deras resa bara ha börjat mot rockhimlen.
Annorlunda och synnerligen aptitlig spelning, f-ck mainstream.

Pig Eyes Foto: Kenny Tunmats

Pig Eyes
Foto: Kenny Tunmats


ABRAMIS BRAMA – Darcy Winterhill

Rockrävarna i Abramis Brama äntrar scenen till tonerna av folkmusik och trots att lördagskvällen bjuder på 9 grader och regn verkar sångaren Ulf Torkelsson inte bry sig nämnvärt i sin bara bringa och bara fötter.
Det är, till vädret sett, en stor publik som tagit sig ut från det skyddande öltältet för att se det progginspirerade hårdrocksbandet och de som mot förmodan satt kvar borde småskämmas.
Abramis Brama bör upplevas. Bandet levererar tighta riff, ös och inlevelse så varken ett akut gitarrbyte eller mikrofoner som ramlar i leran spelar någon roll. Show från början till slut och med en frontman som vägrar låta dig gå oberörd därifrån.
Blåa toner som passar som fisken i vattnet denna festivaldag.

Abramis Brama Foto: Jennie Sparr

Abramis Brama
Foto: Jennie Sparr


TWILIGHT FORCE – Darcy Winterhill

Med ett svagt minne om alvöron och mantlar på fotbollsturneringen tidigare under dagen, inser vi snart att det är dessa varelser vi väntar på vid Metallsvenskans Lilla Scen.
Hur kan man tro något annat när det kommer upp någon som ser ut att vara hämtad från Sagan om Ringen och grejar med instrumenten? Innan bandet kliver på hinner det samlas en hel del folk framför scenen och vi bjuds på falsettjut från publiken.
Ett och annat svärd kan även ha skymtats.
När bandmedlemmarna kommer upp på scenen i full mundering påbörjas ett power metaläventyr där mörkrets odjur och väsen, som det hade ryktats om skulle röra sig mot Örebro just denna helg, ska tillintetgöras av Twilight Force.
Publiken sjunger med i alla texter och vi som inte är bevandrade i dessa kretsar drar slutsatsen att det här är nog större än vi först trodde. Efter en dryg halvtimme har mörkrets krafter besegrats och vi tackar Twilight Force för att de räddat kungariket, samt går leende därifrån på grund av vad vi precis fått ta del av.

Twilight Force Foto: Jennie Sparr

Twilight Force
Foto: Jennie Sparr


MOTÖRHEAD – Fredrik Pålerud

Jack Daniels, Lemmy, Rock and Roll och odödlighet. Hör ni hur dessa ord gifter sig i lördagens växlande skyfall? Motörhead symboliserar allt vad de ovanstående orden står för och chansen att se Motörhead leverera låt efter låt med en oväntat hög klass är inte bara glädjande, det är euforiskt.
Med en mix av gammalt material och det superfräscha och proffsiga materialet från Aftershock är inte bara den stenhårda Rock and Rollen räddad utan även Metallsvenskan trots regnet.
Lemmy for any available title!
Tack Motörhead!

…….Sammanfattningsvis.
Vi hade en härlig helg och vädret kan vi inte skylla på någon.
Vi ses nästa år Metallsvenskan!

 

FÖLJ OSS!