Mot främmande vidder


FullSizeRender-4

Så är då säsongen igång på allvar. Nog för att jag trivs mitt inne i hårda träningsperioder, men det är ändå tävlingarna jag tränar för. Reste därför tillsammans med sambon ner till den holländska västkusten för att göra rekordtidig säsongsdebut. Det var dags att ta gruvlig revansch på en gammal favoritdistans, halvmaran.

Lördagen inleds med att under en dryg timme gå loss på frukostbuffén. Ingen gröt eller äggröra på bordet men mycket annat gott. Efter det beger vi oss ut på stadens gator för lite sightseeing. Och det fanns mycket mer att se i Haag än jag först trodde. En gemytlig stadskärna med gamla stenhus, kanaler, breda promenadstråk och restauranger med holländska specialiteter på menyn. Hann se en hel del av city och det vi inte hann med får vi ta vid nästa besök. Vänder tillbaka till hotellet en kort sväng innan dagen avslutas med pizza på Pizzeria Pinocchio. Efter det är det ryggläge och vila som gäller.

20160305_112808

På söndagen beger jag mig bort mot startområdet 1h innan start. På väg ut från hotellet möter man såklart en massa lyckliga människor som sprungit 5k och man önskar att man vore i deras kläder. Men en rejäl dos ångest innan start är bra. Ju mer ångest, desto bättre går det. Kommer man till ett lopp och tror att det ska bli roligt kommer det nog inte gå speciellt fort heller. Checkar in i subtoptältet. Joggar lite, går på toa 4 ggr och gör mig redo. Planen inför loppet är att ”femmorna” ska gå på ca 17 min. Som vanligt har jag svårt att tro att det ska gå att hålla farten hela vägen. Fastän det är fullt möjligt. Men det låter så satans snabbt när man bryter ner det. 3:24/km. I 21,1 km.

Som vanligt strular det innan start, hamnar först i fel startled men lyckas tränga mig fram till sub-elitledet. Där är det fritt fram att göra några ruscher. Till vänster om oss – på andra sidan staketet – joggar afrikanerna upp. De kanske också har gått och våndats under dagen. Ett stort ögonblick är det i alla fall. Och starten har inte ens gått. När vi väl kommer iväg flyter det på oväntat bra och jag hittar en jämn rytm under första femman som passeras på 16:57. Denna fart hålls sedan sånär nästkommande 5k och milen passeras på 34:07. Är fortsatt fräsch kommande kilometrar efter 10k-passering. Vi passerar någon orkester och man får med sig lite extra energi. Man hör folk som ropar ens namn och det är ju alltid trevligt. Gör high-five med några ungar som jublar. Sedan vänder banan ut mot havet. Här är det inte lika trevligt. Här råder kraftig motvind. Här börjar det hagla helt plötsligt. Vart f–n kom det härifrån? De lätta benen är helt plötsligt inte lika lätta längre. Och de trygga ryggar man legat bakom springer inte speciellt snabbt längre, det gör nog ingen vid den här delen av banan. Dröjer mig kvar en knapp km innan jag känner att det är nog bättre att gå upp själv och slita ont. Det är ca 5 km kvar och nu är det bara att gå in i sin egen bubbla. Under denna passage med motvind och hagel sluttar det såklart också svagt uppför – banans enda uppförsbacke – för att göra det än jävligare. Men efter uppförsbacke kommer nerförsbacke eller vad säger man och nu är det bara att trycka på med det som finns kvar. Rejält mosad i benen men hämtar mig ändå hyfsat från loppets tredje ”femma” som blev den långsammaste(17:33) och kan hålla bra fart från ca 17km och in. Bra trött vid det här laget även om benen lider värst. De längtar efter fotpallen men ska plågas några minuter till. Sista kilometrarna är evighetslånga. Till slut svänger jag in på upploppet, ger Sofia tummen upp och vet att jag kommer göra sub73 om jag inte gör en Brink(har fortfarande inte förlåtit att han sabbade stafettguldet 2003)sista 300m. 1.12.50 stannar klockan på! Så j-vla skönt. Försöker mig på en nerjogg men benen vill inte vara med längre. Får ihop 20m.

Tummen upp till loppet och även till staden. Hit blir det definitivt fler besök. En grym helg från start till mål med resa, boende och käk . Kanske var det några ångestladdade timmar mellan frukost och 14.30 på söndagen men annars är det en nöjd löpare som ser tillbaka på helgen i Haag.

FÖLJ OSS!