Mot främmande vidder

FullSizeRender-4

 

Ut i mörkret

Det är ett tungt mörker som vilar över oss just nu. Ett obarmhärtigt sådant som gör det omöjligt att få någon sol under veckorna förutom då man är på jobbet. Jag gläds såklart med alla lunchjoggare ute i landet som är ute och myser någon timme här och där och får sin dagliga dos D-vitamin. Inspirerande och härligt att se. Men riktig vinterträning sker i mörker, antingen vid 6-tiden innan solen gått upp alternativt efter jobbet när den gått ner. Vissa dagar körs det både innan och efter jobb. Utan sällskap förstås. Ett ensamt spöke ute på vägarna som blir blekare för varje vecka som går. Kul får man ha någon annan årstid och glädjen efter ett avslutat pass är lika stor varje gång. Eventuellt är man snäppet lyckligare efter morgonjoggen men det är marginellt.

Ett välkommet ljus i detta mörker var när Eskilstunagänget kom på besök i tisdags. Nasir, Merih och Tewelde dök upp med ett leende på läpparna och var redo att nöta bana. I Westinghouse Arena denna gång. Coach Allard stod bredvid med tidtagaruret för att se till så att planerad fart hölls. 10x600m stod på schemat för mig och Tewelde medan Merih och Nasir fick köra ett varvs straffrunda innan vi hakade på tåget. Orosmolnen hopade sig innan detta pass. Lördagen innan hade jag varit i hallen tillsammans med Hassan och kört 400-ingar. Det gick minst sagt sådär, åtminstone för mig. Gick inte snabbt överhuvudtaget de gånger jag försökte mig på att dra. 36”-varv kändes som en jävla kamp då och nu skulle vi köra ytterligare ett varv i samma fart. Skulle jag överleva passet? Mycket talade emot det. Men den kassa formen ifrån lördagen var som bortblåst och intervall för intervall avverkades med oväntat lätta steg. Det gjorde förmodligen sitt att man denna gång hade ett draglok längst fram i Nasir som sprang lika jämnt som en klocka. Gäller bara att inte släppa lucka till ryggarna framför. Det rullade på i jämn takt för egen del med ca 1:48 per vända. Den sista intervallen lyckades jag kapa 2 sek och lyckan var stor vid målgång. Ännu snabbare gick det för Tewelde som showade på sista varvet och lätt gled ifrån mig. Vi får väl se vem som vinner på tävling. Efter slutspurten la jag mig som en död fisk på ytterbanan i ett försök att återhämta mig. Men jag drogs snabbt upp av Nasir. Inte bra att ligga ner efteråt. Efter pass som dessa växer såklart hybrisen och 8:xx på 3000 i vinter känns mer eller mindre givet, finns dock många hinder på vägen. Men hoppet lever hur som helst. Får väl ta och lägga ner annars och inse att jag inte är någon löpare att räkna med.

Det vänder som sagt fort i den här branschen och ena dagens usla ben betyder allt som oftast att de är tillbaka i gammalt gott slag nästa dag. Kanske var det dansen som genomfördes under uppvärmningen som gjorde att det gick så pass bra i tisdags. Oklart hur jag såg ut under denna session, men det var nog stundtals ingen vidare vacker syn för de få närvarande i hallen. Det är kanske där hemligheten till deras lätta steg ligger. För en gammal fotbollsspelare med bristande koordination finns det mycket att lära. Men imorgon väntar ju en ny vecka med nya möjligheter att fördjupa sig i ämnet dans. Då är det som bekant också återigen tomt på milkontot. Vad annat kan man göra än att ge sig ut i mörkret.

FÖLJ OSS!