Mot främmande vidder

FullSizeRender-8

På gymmet

Jag har besökt gymmet en del de senaste månaderna. Främst för att kunna köra benböj och marklyft så att jag ska bli en starkare och bättre löpare. Men även för att köra en del backpass. När jag är på gymmet märker jag att jag ofta irriterar mig på de andra besökarna.

För det finns mycket att irritera sig på. Det är ett slags skådespel i idioti där jag sitter på första parkett. Till att börja med har vi alla outfits. Folk med mössor på huvudet. Som om det inte vore varmt nog i lokalen. Jag fryser då inte därinne i alla fall, tvärtom tycker jag att det är alldeles för varmt. Andra skippar mössan men kör med tights under shortsen istället. För det gäller att vara hipp på gymmet. Räcker det inte med bara shorts? Inte för dessa människor tydligen. De har mer kläder på sig på gymmet än vad jag har när det är -15 ute.

Ett annat mysterium är alla som mest verkar vara där för att ställa in sina träningsredskap. Mycket tid går åt till denna syssla. Det mekas fram och tillbaka och efter ett par minuter har de hittat den perfekta positionen, men någon större ansträngning att sedan använda maskinen görs inte. De är rätt så nöjda bara de hittar det rätta läget. Kanske är det de jag ska fråga nästa gång jag har problem att ställa in en maskin. Samma människor spenderar också väldigt mycket tid mellan varje övning. Där försvinner den mesta av tiden under deras gymbesök, de gör sig sällan någon större brådska efter avslutad övning. Vilken är den långsammaste vägen till nästa träningsredskap? Det är en sak de verkar fundera över en hel del.

Löpbandet är en annan sak som gör mig irriterad. Om man nu hittar något som är ledigt, för det är det första och största hindret. Det kan ju alltid vara så att någon måste ta sin långpromenad först så låt inte mig hindra. När jag till slut hittar ett band tar det inte lång stund innan jag undrar varför jag ställt mig på det. Jag grämer mig också över att ha förlorat träningstid under tiden jag tagit mig till gymmet. Så redan innan jag drar igång ligger jag 3-4km back, om inte mer. Finns inte en chans att ta igen. Stressad inleder jag passet, otålig att få ihop kilometrar. Jag kollar på displayen efter en stund, jag har sprungit 100 meter. Springer vidare, försöker nu att fokusera blicken framåt och inte kolla på distansmätaren men gör det snart ändå. Har sprungit 70 meter till. Börjar på riktigt tro att tiden går långsammare när jag befinner mig på bandet. Eller så är det något fel på det. Varmt är det också, men det är bara jag som är varm. Varför står det ingen fläkt i anslutning till löpbandet? Lite hederlig gammal air condition skulle i alla fall inte skada. Jag tittar mig omkring i hopp om att se någon annan som svettas lika mycket som jag men det är ett hopplöst försök. Det verkar bara vara jag som befinner mig mitt i tropikerna. Jag dryper av svett medan de andra går runt och småtrivs, hur svala som helst. De lufsar någon km, drar i några spakar innan det är dags att röra sig hemåt.

Avslutningsvis, vad är egentligen grejen med att promenera inomhus? För det går ju inte att promenera ute. Frisk luft kan inte vara bra. Att ta bilen eller cykeln till ett gym för att sedan promenera på ett band kan vara det dummaste och mest störande jag vet. Det är obegripligt. Ut och gå istället för att ta plats för oss som vill träna. Nu är det mer folk än någonsin på gymmet efter alla ”nyårslöften”. Får se hur länge det håller. Det finns mer att berätta om gymmet så blir nog tvungen att återkomma i ämnet vid ett annat tillfälle.

FÖLJ OSS!