Positiva Frövi blev Rockiga Frövi – Rockviken dag 2

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Efter en mycket bra fredag på Rockviken-festivalen såg jag med förväntan fram emot lördagen och jag blev inte besviken. Här kommer mina tankar och reflektioner från lördagens spelningar:

Aneo Ensemble – Tung rak hårdrock i rekordvärmen.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Andreas Ohlssons projekt börjar bära frukt, musiken som levereras under spelningen på Rockviken ger både Judas Priest-fans och Gary Moore-vänner valuta för pengarna. Med en rak och blues-inspirerad hårdrock verkar Ensemblen ha hittat en bra medelväg vilket också leder till ett nära förestående skivsläpp.

I den tryckande värmen som inledde lördagens spelningar lyckades bandet hålla ångan uppe även om det fanns en viss avsaknad av action på scenen, vilket troligen återigen kan förklaras med årets varmaste eftermiddag.

My Endless Wishes – Melodiös hårdrock med Goth-känsla.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Det råder ingen som helst tvivel om paret Vibergs enorma musikalitet, både i form av gitarr-virtuositet så väl som sångkapacitet. Med dagens sättning av bandet verkar det finnas en stabilitet som kan leda till ytterligare framgångar men den melodiös-symfoniska hårdrocksgenré som bandet befinner sig i kräver oerhört mycket av utövarna i variationsrikedom för att nå ut och jag får ganska snabbt en känsla av enformighet.

Det kan mycket väl hända att jag uppskattat spelningen mer i mörker då ljudet och upplevelsen av den här musiktypen gör sig bättre när solen fallit och inte i gassande eftermiddagsvärme.

Frida Viberg gav definitivt järnet under hela spelningen och det ger alltid extra kreds på scenen.

Scandinavian Hateland – Så aggressivt, så rått.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Jag kan villigt erkänna att mina första tankar var att det kändes lite vågat att mixa in ett så hårt band som Scandinavian Hateland i bandlistan för helgen men med facit i hand känns det som våra arrangörer gjort ett bra val.

Bandets hårda Metal som balanserar på gränsen till både Metalcore och Hardcore fungerade nog som en garanterad väckarklocka för alla sena strandbesökare och Fröviborna lämnar nog sitt chocktillstånd först till höstdagjämningen.

Jonas Mavicas screaming/sång är väldigt stabil och bandet bjuder på tung rytm med sina 3 gitarrer. Jag skulle förvånande nog kunnat tänka mig lite mer dov growling som komplement och några fler tunga temposänkta passager men kan förnöjt konstatera att mina vaxproppar definitivt är borta efter spelningen.

Bulldog Mack – Klassisk hårdrock med Animal bakom trummorna.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Bulldog Mack visar upp ett brett register som liveband med en samspelthet som är enastående efter 3 år som gemensamt band. Med sin musikaliska inspiration från 60- och 70-talen  kombinerad med stor individuell musikalitet och skicklighet blir det en öronfröjd att höra bandet bjuda på sångslinga efter sångslinga i perfekt harmoni med övriga instrument.

Scenshowen är helt ok men jag rycks med lite extra av den komplett helvilda trummisen Anders (av mig kallad Animal från och med nu) som antagligen brände minst 5000 kalorier under aftonens spelning.

Respekt!

Motherlode – Legendarerna från Örebro.

Foto: Christine Pålerud

Man behöver aldrig vara besviken på Motherlode efter en spelning. När jag såg bandet för första gången 1983 på Sannamarken utanför Fjugesta bjöd de på en ösig upplevelse och även om det är 30 år sedan så går ränderna aldrig ur en tiger.

Från första ackordet till sista bjuder bandet på det mesta av det bästa från karriären och toppar det givetvis med en skön cover-version av den gamla Sweet-klassikern ”Action”. Sonny Larsson bjuder alltid till med underhållande mellansnack och utflykter till publiken och musikaliskt sett är grabbarna (herrarna) i Motherlode helt suveräna.

Rykten vill göra gällande att en ny skiva äntligen är på gång vilket låter intressant men jag för min del ser hellre bandet live, varför inte på Sweden Rock Festival?

Bear Bone Company – Metal, Metal Heavy Rocking Metal.

Bear Bone Company

Foto: Christine Pålerud

Frövibandet Bear Bone Company visar redan i öppningsackorden att nu blir det ord och inga visor. Med en musik som direkt för tankarna till sena Metallica eller vilken version ni vill av Accept kan det inte bli annat än riktig Heavy Metal.

Om man till detta infogar en lysande ”Cold Gin” och musikaliska slingor från Black Sabbath med lite Yngwie M-inspirerade solon känns det inte bara tungt, utan det känns riktigt Heavy. Sångaren Björn Kromm är definitivt den ”hårdaste” gitarristen på festivalen och utstrålar kraften hos en krigare från vikingatiden.

Med tanke på att bandet startades så sent som hösten 2012 är det häpnadsväckande hur samspelta de är. Bra jobbat Frövi, det här kommer bli ännu mer spännande i framtiden.

Smash Into Pieces – Kan inte ens stoppas av ett skyfall.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Med en maximal otur kommer regnet ösande ner precis när Smash to Pieces ska kliva in på scenen men det bekommer inte det suveräna Örebro-bandet som redan efter några inledande takter får publiken att ta sig ut från skyddet i öltältet för att njuta av en mycket bra spelning.

Bandet är antagligen det största Örebro har i rockväg just nu och de formligen stormar fram på den svenska musikmarknaden med sitt sköna sound. Jag är oerhört glad att jag tog med mig ombyte för lite regn stoppar inte mig från att njuta av riktigt bra band live.

Smash to Pieces visar återigen upp sina stora ”Rockstar”-kvalitéer och är definitivt ”Here to Stay”.

Bonafide – Yes, Yes, Yes, Fill your head with Rock!

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

Om man turnerar mycket blir man ett bra Live-band, om man heter Bonafide och turnerar mycket blir man ett av de absolut bästa live-banden. Nu har vi nått till Crescendo-delen av Rockviken med en konsert av yppersta klass signerad Pontus Snibb med band som får hela Frövi att gunga loss i en total RnB-baserad hårdrocksresa.

Inte ens öltältet lämnas oberört när Pontus anländer på en resa från scenen för att rycka med dem på tåget med slutdestinationen hårdrockens rötter. När Chips Kiesbye från SATOR med gitarren i högsta hugg tillsammans med en skara trogna fans äntrar scenen i slutet av konserten och bjuder på en vild avslutning värdig ett rockband av dignitet vill man bara ha mer.

TACK FÖR UPPVISNINGEN, BONAFIDE!

SATOR – Dalarnas stolthet visar sig från sin bästa sida.

Foto: Christine Pålerud

Foto: Christine Pålerud

SATOR har varit ett av Sveriges mesta och bästa liveband i över 20 år, med sin riviga punkrock som med åren blivit mer och mer rivig rock kommer de hålla i minst 20 år till. Redan innan spelningen då skicklige keyboardisten Hans Gäfvert bjuder på en liten munspelslektion backstage är ribban satt för en riktigt trevlig upplevelse och bra konsert.

Visserligen har SATOR lämnat den rivigaste punken bakom sig men med låtar som ” I rather drink than talk” och eviga favoriten ”I Wanna go home” spelar det mindre roll, stämningen fortsätter att ligga på samma höga nivå som hos deras företrädare på scenen. Givetvis tar SATOR chansen och rycker in Pontus Snibb på scenen som en liten ”Payback” för Bonafides påhitt tidigare.

Om man nu tar sig friheten att säga att punkrockbandet SATOR blivit rockbandet SATOR, finns det naturligtvis några saker som talar emot, eller vad sägs om Heikki Kiviahos härlig röj som orsakade kaotiskt intrasslade mikrofonstativ och näst intill tog livet av en Marshall-låda.

SATOR kan fortfarande, det har de definitivt bevisat på lilla Prästryggens camping i Frövi.

Missa inte summeringen och bildgalleriet som dyker upp senare i veckan men redan nu vill jag ta chansen att tacka arrangörerna Benjamin och Kenny samt alla hårt jobbande funktionärer som gjorde Rockviken till något som vi definitivt vill besöka nästa sommar igen.

Tack för den här gången, det gjorde ni riktigt bra!

FÖLJ OSS!

Trackbacks

    Fatal error: Allowed memory size of 100663296 bytes exhausted (tried to allocate 11366401 bytes) in /storage/content/22/120722/orebrostad.se/public_html/hem/wp-includes/comment-template.php on line 2118